UNDRANDE VIKING

Föga KUNDE JAG ANA att suget efter en CAPPUCCINO skulle sända mig till ett annat land ombord på ett hemmabyggt vikingaskepp. 



Let your friends know


Image

Förutom cappuccinon, var idén relevant för tusen år sedan men i jetski eran knappast troligt. Men det hände faktiskt och så här gick det till. När jag för en tid sen cyklade ner mot Öresunds strand för en välförtjänt injektion av lunchjava möttes jag av en bisarr syn. Vid gästkajen låg något som fick mina blå att blinka ett flertal gånger. En trehövdad drake reste sig ur bogen på ett hull vars akter blivit dess svans som doppade ner i marinan. Ett träfartyg dränkt i en djupt havsblågrön nyans. Mitt hjärta slog ett slag för vänskap och den nyfikna vikingen inombords beslutade att med bara skum kvar i cappu-koppen ta reda på vad, vem och varför det trehövdade monstret hade lagt till?


Image

Från masten fladdrade en rysk flagga vilket ökade undran. Vid landgångens fot ett utdrag från Gotlands Allehanda som gav lite insyn i Vikingafärden.  Ombord endast en skäggig man iklädd en röd och vit tunika. Hans engelska sträckte sig bara till några få ord och min ryska ännu mindre. Ändå vinkade han mig ombord och pekade på en stor karta i tre delar som täckte hela bordet på däck.  En röd linje på kartan startade nära Kazan och följde längs den mytiska ryska artären Volga till St. Petersburg, över till Stockholm, ner till Gotland, Karlskrona, Bornholm innan den landade vid delmålet Köpenhamn.


Image

Fartygets däck var fyllt med vikingasköldar, hjälmar och metall brynjor och ett par rejäla svärd. Det var uppenbart att erövringen pågick och bara en man hade lämnats för att skydda fartyget alltmedan de andra ...  våldtog och plundrade?  Så icke fallet fick jag senare höra, istället hade de övriga fem i besättningen hängett sig åt en kulturell tidsresa och besökt Malmös 1500-tals slott. Eftersom vår bristfälliga konversation bestod mestadels av tvetydiga handrörelser lyckades jag bara utröna att den kvarvarande mannen var båtens styrman. Innan han bordade vikingaskeppet hade han styrt 40 fots fritidsbåtar. Jag lämnade honom med ett löfte att återvända mot kvällningen.


Image

Eftermiddagssolen stod lägre och däcket var fullt av matgäster i tidsenliga kostymer när jag återvände. Däckets långa bord var nu täckt med skålar och tallrikar fyllda med potatis, fisk, bröd omgivet av hela besättningen och gäster. Rysk gästfrihet välkomnade även mig, lyckligtvis i frånvaro av vodka. Med en middag redan under bältet gick jag bara efter värdarnas övertygande insisterande med på en pirog. Bredvid mig satt en kvinna från den ryska diasporan i Malmö. Det var efter hennes inbjudan och insisterande båten hade gjort ett oplanerat stop idag. Hon fortsatte att berätta att expeditionen var ledd av fader Feonisij, en skäggig man som satt i den tronliknande träfåtöljen vid bordets ände. 


Image

Planen var att följa i svallet av Vikingakung Rurik som under 900-talet styrde en bra bit av dagens sydvästra Ryssland och Vitryssland. Han var av skandinavisk härkomst kanske dansk vilket fortfarande är oklart men detta skulle man försöka utforska. Resan hade börjat i början av maj och hittills tagit fartyget halvvägs genom en planerad fyra månaders resa, som skulle fortsätta norröver längs den svenska västkusten upp till den norska huvudstaden Oslo och tillbaka ner till den danska östkusten, längs den tyska och polska kusten till vinterpausen i den ryska enklaven Kaliningrad på gränsen till Litauen. Planen är att fortsätta nästa år och då kanske med fler skepp.


Image

Fartygets inre visade verkligen att det var ett riktigt hemmabygge, mestadels av massivt trä. Allt utrymme maximalt utnyttjat med britsar längs väggarna, några separata hytter, pentry och toalett. Typiska ryska handmålade dekorationer på väggarna av ljust exponerat trä och britsaran täckta med lapptäcken. Hela bygget hade tagit tre och ett halvt år. Jag tackade skepparen för rundturen och snubblade nästan över en brynjeklädd hjälm när jag klättrade upp på däck. Kvällen avslutades med ytterligare ett bevis på gränsfri rysk gästfrihet och en inbjudan att segla med till den danska huvudstaden dagen efter. Ett erbjudande som jag inte kunde motstå.


Image

Följande morgon anlände jag till kaj med en påse persikor, nektariner och bananer gissandes att färsk frukt inte fyllde skafferiet ombord. Det blev snart uppenbart att jag inte var dagens enda fripassagerare. Det var kul att gå ombord med ett litauiskt par från Storbritannien, en vitrysk far och son, den ryska-svenska damen och hennes dotter samt i sista minuten Ali från Irak som levererat grönsaker och färska råvaror på morgonen.


Image

Det trehövdade fartyget la ut runt 1330 och innan vi ens kommit ut på öppet hav tryckte en kastvind skrovet upp mot stenpiren i hamninloppet. Krack! Nik en av besättningsmännen gick snabbt ner för att kolla skrovet hållit och vi inte tog in vatten. Vi på däck tittade bekymrat på varandra tills Nik kom upp igen med ett ”thumbs up”. Vi gav oss ut på sundet.


Image

Lyckligtvis var havet ganska lugnt även om det var tillräckligt med vind för att hålla en regatta på Öresund. En nyfiken svensk kustbevakningsbåt svepte förbi för en snabbtitt. När vi närmade oss Flintrännan dök en mörk hotande kontur upp i farleden som vi var på väg att korsa. Att det var ett marinfartyg var tveklöst men vems? När vi kom närmare såg vi alla de kyrilliska bokstäverna på skrovets främre del, “Perekop” hennes namn. Flottisterna stod längs relingen och vår vikingaklädda besättning vinkade, visslade och ropade över vattnet till sina landsmän. Den ryska marinen returnerande inte vår hälsning och det mörkgrå fartyget fortsatte norrut.


Image

Att segla under bron mellan Malmö och Köpenhamn hade jag aldrig gjort och när vi passerat nära Pepparholmen började jag undra om jag hade missförstått vår destination eftersom vi tycktes segla förbi Köpenhamn. Jag tittade på den moderna navigationsutrustningen som var gömd i styrpulpeten och noterade att vi gjorde drygt fyra knop men kunde inte läsa sjökortet på skärmen. Snart därefter vände styrmannen båten västerut och silhuetten av den danska huvudstaden närmade sig långsamt. Vi mötte lite svall ifrån ett stort kryssningsfartyg på väg ut ur Köpenhamn och passerades av fritidsbåtar som vinkade och fotograferade det trehövdade vikingaskeppet alltmedan vi gled in mot den danska hamnen.


Image

Utan min vetskap hade det framröstats av de ombordvarande att jag skulle bli hedersviking vid landstigningen i Köpenhamn. Efter ett snabbt garderobsbyte var jag iförd pälsmössa, grön tunika, rött och gult bälte, benlindningar och en vargskinsmantel. I min hand vid landstigningen på den breda betongpiren vid den danska Nationalteatern höll jag också ett långt, tungt och glänsande svärd. En rysk välkomstkommitté viftade med en flagga och åskådare beundrade farkosten. Fader Feonisij och jag poserade under de droppande käftarna på Zmey Gorynych (den trehövdade draken som namngivit skeppet). I min vildaste fantasi hade jag aldrig trott att jag med hjälp av ett halvt dussin ryssar skulle inta Danmark. Men nu hade jag gjort det!  Spassiba Balshoj Fader Feonisij och hela besättningen!


Share this Post

Leave a Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.