Doges Palace, Venice, Italy

Dogens lya, Venedig

“Fjortonhundratals Palats i gotisk stil som byggt för en kung, i bästa söderläge med fri utsikt över lagunen. Bekvämligheterna inkluderar världens största pelarfria sal, hemliga domstolssalar, tortyrkammare och ett privat fängelse. “

Let your friends know


Vad som utlämnades i den fiktiva fastighetsannonsen var en del viktiga fakta, såsom: brand skadad vid ett flertal tillfällen, ständigt i behov av reparation och en översvämningsbenägen möglig källare. Lyckligtvis för de tiotusentals turister som strömmar in genom portarna till Dogens Palats eller Palazzo Ducale som det heter på italienska eller Palaso Dogal om du är venetian var det aldrig utbjudet till försäljning.

Grundat på en tomt som valdes på 900-talet skulle ta minst tre bränder, otaliga om- och tillbyggnader tills den vackra byggnaden fick sitt nuvarande utseende på 1600-talet. För att komma in genom fasaden kan man ta en promenad längs den täckta gångvägen ifrån Markusplatsen och runt hörnet på lagunsidan till entrén. Där vid Porta del Frumento (Veteporten på svenska) ligger biljettkassan.


Bakom kulisserna
Med en biljett till en av de värst bevarade hemligheterna i Venedig, den öppet annonserade “Hemliga turen” samlas gruppen under balkongen innanför porten. Turen är endast tillgänglig som guidad tur (på italienska, engelska eller franska) och ger besökare insyn bortom palatsets salar in i gemaken där byråkratin rådde och den venetianska republikens hemligheter hölls. Innan gruppen sätter fart så pekar guiden ut två färskvattenbrunnar och ”Giganternas trappa” längst bort på innergården.


Botten upp
Först går den (lyckligtvis) lilla gruppen genom en smal dörr och ner för en trappa till “Källorna” (Pozzi). Detta var lågpunkten för fångar inhysta i en rad mörka flyktsäkra fängelsehålor där kanalvattnet sipprar in vid flod. Sen går det uppåt via branta och smala stentrappor till notariens asketiska kontor. Därefter den mycket välbetalda förtroendevalda kanslerns kontor. Den höga lönen var till för att undvika frestande mutor och korruption. De stora säkerhetpolitiska hemligheterna inom Republiken dokumenterades och fördragen hölls bakom lås och bom i väggskåp inom det hemliga kansliets kontor.


Om hemligheter delgavs till utomstående kanske avslöjaren hamnade i tortyrkammaren. Där kunde fångarna i cellerna längs väggen inte undgå att höra skriken ifrån den fånge som hängde i armarna ifrån ett långt rep från det höga taket. Att döda var inte meningen men skriken utnyjades för att framkalla bekännelser ifrån medfångar. Därifrån fortsätter turen till “Piombi” (blyet på italienska) cellerna som döpts efter blyplattorna som utgjorde den yttre takbeklädnaden. Här finns en samling vapen i glasmontrar och i rummet intill kan man ovanifrån se den enorma konstruktionen som håller upp det hängande taket till Stora Rådssalen.


Inlåst älskare
Men ingen av de två är anledningen att gruppen tagit sig hit upp, skälet är däremot kärlek. Hans namn blev synonymt med förförelse och det var här Giacomo Casanova fick sitta straff efter anklagelserna om att ha skymfat religionen och alltför många amorösa tilltagelser. Han lyckades undvika det mörka källarfängelset Pozzi med hjälp av sina pengar och inflytelserika vänner. I gengäld fick han brottas med “miljontals loppor” och enstaka cellkamrater under det låga taket i Piombi där han inte kunde stå rak. Efter domen till fem års fängelse gjorde han sitt första flyktförsök. Under en rast utanför cellen hittade han en metallstång och en bit marmor som han smugglade med sig in i cellen. Där slipade han metallstången spetsig och använde den för att skrapa ett hål i trägolvet under sin säng. Tredagar innan han hade planerat att fly så förflyttades han förtretligt till en större och ljusare cell. Detta var tur för konstälskare eftersom så sparades en ovärderlig Tintoretto målning som satt i taket på Inkvisitorernas kammare som Casanova skulle ha hoppat rakt ner igenom.


Men han hade bättre lycka andra gången då med hjälp utav rebell prästen Balbi som satt inlåst i granncellen. Casanova smugglade i en stor portion med pasta samma vassa verktyg över till prästen. Balbi gjorde ett hål i taket på sin cell och kröp över till Casanovas och gjorde ett hål där också. Tillsammans klättrade de två ut på slottstaket och med hjälp utav hopbundna lakan hissade de sig ner längs muren och klättrade in genom ett annat fönster. På morgonen gick det förbi vakterna och ut genom en port för att försvinna med en gondol. Det är i alla fall så Casanova berättar historien i “Boken om min flykt” trettio år senare.

Den hemliga rundvandringen kommer till ända i Inkvisitorernas kammare för en glimt på den överlevande Tintoretton innan man bokstavligen kommer ut ur väggen i ”Rummet med fyra dörrar” och fortsätter museibesöket på egen hand.


Säga sitt
Rådskammaren leder in till Senaten där ytterligare Tintorettos understryker deras makt av sista ordet vid valet av en ny Doge. En annan slags makt kan beskådas i livrustkammaren på samma våning. Emellertid det är en trappa ner via den gyllene trappan man möter den största maktkoncentration i Venedig.


Varje man ifrån en överklass familj över 25 år var berättigad till ett säte i Stora rådet. Antalet rådsmedlemmar varierade från 1200-2000 och de behövde ett motsvarande mötesrum. Varje söndag när klockorna i St Marks ringde ut samlades rådet i vad som fortfarande är ett av Europas största rum, stort som fem tennisbanor (53×25 meter) till rådslag och för att överse de valda organen. Omgivna av venetiansk historia på väggarna och heroiska upptåg i taket röstade de i en första långvarig och komplicerad process fram ett förslag till ny Doge. Det var också här rådet, utan erforderligt antal ledamöter, upplöste republiken 1797 när Napoleon Bonapartes styrkor stod för dörren.


Suck
Överflödet och mästerverken på de övre våningarna kontrasterar starkt mot det kyliga och fuktiga som mötte Venetianska förbrytare. Ett nytt fängelse byggdes på andra sidan kanalen ifrån Pozzi och Piombi och förbands med domstolarna via en täckt bro. “Suckarnas bro” namngavs av de suckar som fångar utgöt när de en sista gång såg vyn över lagunen innan de tvingades ner fängelsets mörker och kyla. Idag är det bara turister som stannar till och fortsätter obehindrat fram och tillbaka över bron. Med det i åtanke är det befriande att lämna palatset bakom sig för att fortsätta att njuta av “La Serenissima”.


Se mer av Venedig i bild här och Karnevalen här

Share this Post

Leave a Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.